Lejondals slott ligger norr om Stockholm. Man tar av mot Bro och Sigtuna. Jag ser alltid till att ha en bra karta eller vägbeskrivning. Oftast har alla konferensanläggningar en vägbeskrivning på sin hemsida. Printa ut därifrån, det är oftaste det bästa.
Det här jobbet var för ett fastighetsbolag, ca 60 personer. Först blev jag impad av slottet som var riktigt fint inuti. När jag själv vet hur svårt det är att bara sätta upp lite gipsskivor, så blir jag lätt imponerad av stukatur och snygga sniderier. Ett ålderstecken säkert. :)
Kvällens diskjockey hade redan varit på plats och installerat ljudet. Det känns bra. I stort sett alla dj:s som jobbar ute på fester och arrangemang har bra koll på ljud. Träffade Niklas som höll i arrangemanget på plats och vi kom överens om en presentation. Det drog ut lite på tiden och precis när jag skulle gå på så klingade nån i glaset och ville hålla ett tal. Talaren blev avbruten och jag blev presenterad istället. Vet inte om det var anledningen till att jag hade en rätt trög början. Jag fick slita rätt duktigt. Fick lite armsvett och det infann sig en uns av nervositet ett litet tag. Men sen kom jag in på en av mina äldre rutiner som verkligen är en ice-breaker. Stämningen blev mer uppsluppen och folk började att skratta ut. Tyvärr fanns det en eller två surgubbar i publiken. En orkade aldrig vända sig om under hela giget. Jag var på honom litegrann men släppte tämligen direkt. Lite lätt publiksnack lättade ytterligare lite.
Som ofta var det tjejerna som skrattade mest... Ett ok gig. Inte alls nåt av mina starkaste kort under våren. Men tänk vad man lär sig. Jag frågade efteråt om det var så att dom kanske kom från olika platser i landet och inte umgicks annars? Precis så var det. Det är stor skillnad på folk som umgås dagligen och dom som inte gör det (på företagsjobb inte klubb). Hörde nånstans att folk som har varit på konferens i 48 timmar tillsammans också skrattar ut tillsammans. Så är det kanske?
Recent Comments