Man kan ibland jämföra standup comedy med musik. Man börjar med ett schysst intro, fortsätter i högt tempo för att sen lugna ner akten lite och i avslutningen kommer ett härligt crescendo. Det finns en anledning till att det i musik är tydligt noterat när man ska pausa och när man ska öka musikens intensitet. Allt för att det ska låta så bra och naturligt för den som lyssnar. Precis som när man tittar på en bra teaterpjäs.
Det är därför jag kan tycka att det är rätt smärtsamt att se komikers akter nedklippta till i stort sett oigenkänlighet i TV. Att klippa sönder konst -och humorformen standup comedy är av någon anledning helt ok. Jag skulle vilja se någon klippa ner Fröken Julie till 8 minuter och 45 sekunder och få det att funka. Inte nog med att det ofta klipps illa i standup, man missar ofta också komikernas egna valda pauser och hela showens rytm.
I början av min än så länge korta karriär som komiker så var jag livrädd för tystnad. Både min egen tystnad och publikens tystnad. Vad jag har märkt är att en skicklig komiker kan göra lika mycket intryck på en publik med tystnad som med ett skämt. Precis som med skämtet så handlar det om hur och var tystnaden levereras. "Tiga är guld" är inte bara ett ordspråk. Det är också en påminnelse om att "konsten att säga ingenting" finns att använda till sin fördel när man uppträder som ståuppkomiker.
En komisk paus är en form av betoning. Tystnad i början, i mitten, eller i slutet av ett skämt lägger en extra krydda till skämtet. Tystnaden liksom förtydligar den delen där man skulle vilja ha skrattet. Jag tar ett dåligt skämt som exempel. Det här skämtet drog jag med viss framgång i Malmö för Lena Frisk (med betoning på viss framgång som ju är ett relativt begrepp). Skämtet ska helst levereras av någon som är några år yngre än mig.... :) Efteråt försökte jag leverera det igen för några andra och resultatet blev en ren katastrof. :)
"Jag glömmer aldrig Tsunamin. Jag förlorade (paus) oskulden härhemma precis när det hände"
"Jag glömmer aldrig Tsunamin. (paus) Jag förlorade oskulden härhemma precis när det hände"
"Jag glömmer aldrig Tsunamin. Jag förlorade oskulden härhemma precis när det hände" (paus)
Nu är det här kanske inte ett skämt som knäcker men det visar ändå hur olika ett skämt kan bli beroende på hur det levereras med paus på olika ställen. Ibland lägger man in pauserna direkt men i vissa fall växer dom fram efter ett tag och kanske förstärker ett skämt. Det är väl det här som i vissa fall kanske påminner om musik. Man kan lägga in lite mer känsla i sitt framförande och förstärka vissa bitar.
"Jag sov inte nånting i natt. (paus och sen högre) För min poliskollega ville JOBBA under hela nattpasset!"
Givetvis så är bästa tillfället att testa olika leveranser framför publik. Ett skämt som inte funkar ena kvällen kan funka nästa kväll om man ändrar i leveransen. Jag tror jag hörde det på DI-kursen. Att om man testat ett skämt tre gånger på olika sätt och det inte funkar, då är det bara att lägga det åt sidan. Men man kan nog testa fler gånger än så (om man har tålamodet). Det här kan vara en bra anledning att banda eller filma sin akt. Jag har iaf väldigt svårt att komma ihåg exakt vad det var jag sa under showen.
Vi är kanske inte medvetna om det, men vi skrattar ibland inte alltid bara åt det som sägs, utan även åt det som inte sägs....
Recent Comments