I torsdags innan jag skulle köra på Punchline på Söder så kände jag helt enkelt inte för det. Du vet hur man kan känna sig, veckan har varit tung, dejten har inte hört av sig och du känner dig sådär seg och trist som det bara går. Jag brukar väldigt sällan känna så, men det är oundvikligt att alltid ha humöret på topp, även om du jobbar som ståuppkomiker. Vad gör man?
Det hade ju varit bra om komiker var som duracellkaniner som man bara kunde trycka igång innan ett uppträdande. Trots att man kan se sina favoritkomiker leverera varje gång så har alla sina humörsvängningar, psykiska och fysiska dalar och generella dippar. Givetvis formas giget efter hur man känner sig men man får inte låta det gå ut över framförandet. Ibland kan faktiskt en speciell sinnestämning göra giget ännu bättre. Jag kommer ihåg en kväll när Patrik Larsson kom ner till Norra Brunn med 40 graders feber. Han såg ut som sju svåra år och var själv rätt tveksam till hur det skulle gå att uppträda. Han gick upp och gjorde ett kalasjobb och sen åkte han direkt hem för att kurera sig. Kanske skärpte han sig extra mycket vad vet jag? Vad jag menar är att känslan av att känna sig tråkig innan, kan göra att man blir roligare. Låter det konstigt? Man skärper sig extra mycket.
I torsdags innan Punchline så intalade jag mig att jag är kul och försökte piska upp lite ny energi i kroppen. För mig räcker det oftast att jag bara få komma upp på scen så får jag mer gnista. Vissa gånger får man helt enkelt slänga in handduken. Per Holmkvist ställde tex in ett Norra Brunn-gig i veckan för att han "kissade med stjärten" :) Känner man sig krasslig så ska man givetvis hålla sig hemma.
När jag jobbade som polis så fick dagsformen inte heller påverka. Där fanns väldigt små marginaler för att göra misstag. Att sitta i rätten och skylla på att man hade "en dålig dag" höll givetvis inte. Har man komiken som yrke så kanske inte konsekvenserna blir lika stora, men givetvis ska man vara lika engagerad. Jag brukar ofta tänka på hur bra det här jobbet är, jag jobbar inga nätter, jag får inte stryk på jobbet (har inte hänt än i alla fall) och jag träffar i stort sett bara positiva människor. Även om jag inte känner mig på topp nån gång så vet jag att varje gig ofta lär mig nåt nytt och kanske blir jag en aning bättre.
Är du ovanligt glad eller ledsen inför ett jobb så kanske du kan utnyttja det i ditt uppträdande. Man får försöka hitta fördelar i allt innan man går upp på scen. Det är extra viktigt om man inte känner sig på g. Annars går du bara upp och gör ditt bästa, och tar tag i allt det andra sen...
Det roligaste i veckan var annars att läsa i Betnérs dagbok att han ska vara med i "Tack gode gud". Det är en nytt lek/humorprogram som kommer i fyran där deltagarna (skådisar, komiker, artister, kändisar) kläs ut till bananer, sheriffer och clowner mm. Sen ställs dom inför ett okänt scenario och ska delta utan manus genom att improvisera. Kul format som kommer att lyckas även här i Sverige. Det har varit succé i bland annat Australien och formatet är sålt till flera länder. (sök på "thank god you´re here" på Youtube. Där finns många roliga klipp från Australien). Det roliga med Betnér är inte just hans medverkan, för han är givetvis med i precis vad han vill. Det roliga är hur han i sin dagbok undrar om han har prostituerat sig genom att vara med i ett sånt program... ? Ibland kanske det är svårt att leva som man lär...
Recent Comments