Giget senast på kastellet i Vaxholm var ett liten dip för mig. Jag har efteråt konstaterat att jag gjorde några fel som jag kanske inte borde ha gjort. Det här borde jag ha fattat redan innan. Två saker.
1. Eftersom dom inte kände varandra sen tidigare så skulle jag ha varit lite mildare med publiksnacket. Är en publik inte bekant med varandra (det här gäller främst företagsjobb) så har dom svårare att skratta åt sånt. Det finns inga referenser till personen det skämtas om, och man vill samtidigt inte skratta åt någon man inte känner.
2. Jag borde ha pratat mer om deras verksamhet istället. Dom hade ju en sak gemensamt, nämligen den konsultfirman där dom jobbade. Ytterligare en miss alltså.
Man lär sig ständigt nåt förhoppningsvis. I måndags var jag hos SIF, där dom skulle ha ett informationsmöte kring kollektivavtal. SIF-medlemmar från företag utan kollektivavtal var inbjudna till en informationskväll där det bjöds på lite tilltugg. 60 personer hade anmält sig och jag blev givetvis livrädd när jag hörde att alla kom från olika företag och inte kände varandra. Lokalen där jag skulle uppträda var en klassisk föreläsningssal. Jag hade med mig en specialskriven sak som jag hade lagt upp som en powerpoint-presentation. Den hade jag i mitt USB-minne i fickan. Vi kollade så att allt funkade med tekniken och det verkade det göra.
Jag lyssnade först på den talare som var inbjuden att tala om kollektivavtal. Jag kan inte säga att ämnet i sig var speciellt intressant . Publiken verkade helt iskall. Dom hade fått varsin SIF-påse med information och varsin godispåse i. En del öppnade försiktigt sin påse och åt lite godis. Nån ställde nån fråga om man kunde få en extra ledig dag då en dag har fallit bort i samband med att nationaldagen blivt "röd dag".
Jag satt längre bak och försökte lägga upp nån form av strategi. Skulle jag verkligen gå fram efter kollektivavtalssnacket och ställa mig där på scen och försöka roa det här gänget? Att gå från facklig information till standup comedy, kan ibland vara ett gigantiskt kliv....
När man sitter sådär så vet man verkligen att man har nått "point of no return". Det känns ungefär som när man skulle ta sin första spruta när man gick i plugget. Jag vill inte, men jag kommer inte undan. Det måste göras. Samtidigt så bor det ju en annan persona i en, en som verkligen vill upp där och visa att jag kan minsann underhålla på fackmöten, nu ska ni få se. Vissa dagar är den ena kraften starkare än den andra.
Det här blev bra! En medvetet försiktig start och sen bara rullade det på. Jag la in lite nya grejer, men framförallt så fungerade min powerpoint-presentation alldeles utmärkt. Jag la in den efter ca 10-15 minuter och den berörde alla på plats eftersom den handlade om hur man kan förbättra sitt löneläge. Kul jobb! Jag var hur nöjd som helst efteråt.
Recent Comments