Så här glammigt är det. Innan man ska uppträda får man sig ett rum tilldelat (om man har tur), ofta i närheten av köket. Här fick jag vara i deras tomma hörsal. Jag har precis slängt upp väskan och börjat skissa i mitt block. Lite smånervös som vanligt. Jag hade glömt mina papper där jag har alla mina extremt roliga skämt. Började skriva ner saker och det kändes som om jag hade glömt en massa.
Det här var ett jobb för en advokatfirma, dom åt middag på Myntkrogen vid Slottet. (som jag hade anat så kom det inte in så mycket användbara skämtförslag från mina bloggläsare. Det funkar nog bättre för Schyffert av nån anledning?:) Det var inte en enda advokat på plats, utan bara ekonomer, sekreterare, vaktmästare mm. Jag är numera noga med att innan ta reda på vilka som jag kommer att ha framför mig. Sen är det också viktigt att veta hur väl dom som är där känner varandra. Det var bara 20 personer i publiken.
Jag hoppade över en bit mat tillsammans med ett gäng sköna komikerkollegor då jag trodde att det skulle bli tight om tid. Regeln är väl att det aldrig blir tight med tid. Arrangörer är extrema tidsoptimister. Jag kikade ut på sällskapet lite då och då, och dom verkade vara i skön stämning. Träffade Anna som var kontaktpersonen från advokatfirman. Hon yttrade orden man inte vill höra.. "ingen ljudanläggning". Pust! Jag hade tidigare under dagen fått klartecken om att ljudet var fixat så det blev givetvis ytterligare en liten skön stressdetalj. Men det var väl bara att gilla läget. Ljudfirman hade bommat av nån anledning. Det blir inte lika bra, men jag skulle aldrig ställa in när dom ändå bara var 20 pers.
Med 20 personer utan ljudanläggning så blir det annorlunda. Men jag tycker det funkade kalasbra. Kom in efter att desserten var uppäten och kaffet var serverat. Fick en bra presentation och en bra start. Körde 40 minuter med bra skratt och såg att chefen torkade tårar vilket känns skönt. Den obligatoriska tråkmånsen fanns också i gänget (han eller hon som knappt ler), men jag lyckades att bara noncha den personen. 40 minuter som blev helt klart bra. Blev lite störd (lite?) av att en person helt oblygt börjar att prata i telefonen, "ja hallå, det är Leffe". Jag kan inte sluta att förvånas över att man inte ens försöker glida undan när det ändå står en person och underhåller sällskapet man är i. Han gick iaf iväg men kom tillbaks och släppte en riktig bomb. Han gled upp till chefen och viskade nåt, och givetvis blev alla väldigt nyfikna. Tydligen hade ett kylskåp gått sönder på firman. Givetvis uppstod det en liten dip där, men det blev också en kul grej när grabbarna skulle gå iväg för att rädda den döende kylen...
Bra företagsjobb trots avsaknad av ljud...
Recent Comments