Ja, vad ska jag säga. Det är givetvis helt fantastiskt att få uppträda inför 1300 människor på en fullsatt China teater innan Pablo Fransisco. Jag hade förmånen att köra en supportakt åt honom även förra året. Då körde jag en matinéföreställning och jag fick 30 minuter som funkade riktigt bra.
Igår var det kvällsföreställning och jag hade 20 minuter att disponera. Jag förberedde allt på färjan från Ålandsgiget. Det skulle bli 20 tighta bra minuter. Jag var på plats vid China teatern i god tid. Träffade Janne Westerlund och Flip Schultz. Flip träffade jag redan förra året. Riktigt trevlig och riktigt rolig snubbe. Janne känner jag ju sen innan.
Nu visade det sig att Pablo Fransisco hade nån polare i stan som hade varit på nån MySpace konferens i Sthlm, och Pablo ville att han skulle uppträda också. Givetvis blev jag besviken när effekten blev att jag fick stryka 10 på min akt rätt av. Kändes lite surt när jag verkligen sett fram emot att köra mina väl förberedda 20. Men men, det är bara att gilla läget. Jag fick stryka hälften och ändrade om i upplägget. Janne började att värma upp och det gjorde han kalasbra. Publiken var taggad och han fick dom att sjunga mm. Jag fick en bra presentation. Jag tycker att min korta akt satt som en smäck. Bra skratt med applåder på nästan allt. Djävligt nöjd med responsen. Han efter mig hette Jordan Felner (tror jag?). Jag fick presentera honom som Jordie Fox. Nu var jag lite hypad efter mitt gig så jag kollade inte så mycket på honom.
Flip var lika grym som förra året. Smart material och riktigt skönt kroppspräk. Precis som förra året så var han bättre än huvudnumret, mr Fransisco.
När Pablo kom in efter paus så fick han ett sjukt häftigt mottagande. Publiken skrek som om det vore värsta rockkonserten. Häftigt att se verklligen. Men lever han upp till dom enorma ovationerna? Personligen tycker jag inte riktigt det. Han är en grym performer, inget snack om den saken. Förra året tyckte jag att hans första 20 min var helt fantastiska, sen kändes mycket som upprepning. I år kände jag i stort sett samma sak redan från början när han körde sin hårdrocksrutin alldeles för länge. Självklart är det en smaksak men han har svårt att överraska mig med sin humor och det blir lite väl mycket repetition av hans ljud och röster... pip pip, kvack kvack, knull knull osv. Många av hans "nya" rutiner är förvånansvärt lika hans gamla. Rent humormässigt är han långt ifrån tex Flip Schultz och många av sveriges bästa ståuppare. Den svenska publiken är väldigt imponerad av "hell yeah" och "fuck you" Men det är enligt mig...och det faktum att han har sålt ut 27 föreställningar i Norden visar ju att andra kanske inte håller med mig riktigt :)
När Pablo började sin mest kända rutin "little tortilla boy" som väl har minst 6-7 år på nacken så lyfter nästan taket inne på China teatern. Alla har sett den på youtube och det är den som ger grymmast svar från publiken, vilket ju ändå säger en hel del.
I övrigt en mycket bra arrangerad kväll av Berang och Absimilis. En mycket bra erfarenhet för mig att ytterligare en gång få köra för en stor publik inne på en teater.
Recent Comments