Igår skulle farsan ha fyllt 66 år. Det är väl ingen ålder på en pappa? I oktober är det 20 år sen han dog. Ibland kan jag få såna där sköna minnesbilder av när han hittade på galna saker. Det känns galet verkligt ibland. Det är verkligen tråkigt när jag tänker på att vi inte har kunnat snacka pappa-son-snack på 20 år nu.
Ibland när jag hör kompisar som står och snackar med sina farsor så kan jag bli lite avis. Jag vill också diskutera med pappa om när man ska ta av vinterdäcken eller varför Anders Svensson bör vara med i startelvan eller inte. Det är så lätt att ta för givet att alla vi har omkring liksom bara ska vara där. Men det kommer dom ju inte alltid att vara. Det vet vi ju, och när våra föräldrar är borta, då är det vi som står på tur. Så kommer det att bli.
Jag ägnade min pappa extra många tankar idag...
Recent Comments